Sagan om Katrin och Martin
Det hela började med ett litet mail från Martin till Katrin den 20:e november 2008, klockan 22.59. Några få rader och en msn-adress. De där raderna verkade intressanta och Katrin frångick hennes princip, att inte lägga till främlingar på msn, och addade Martin till hennes lista. De pratade, pratade, pratade och pratade.
Kvällarna, eller nätterna, blev sena och när de loggat ut från msn fortsatte pratandet via sms. Dagarna flöt på och så gjorde samtalen. Så kom frågan ”vill du ses?”. Ett snabbt beslut, besök på SJ och biljetter införskaffades. En vecka efter första mailet var Katrin och pudeln Ville på väg till Umeå. Vid den tiden var Ville en sex månaders valp som aldrig åkt tåg innan och det blev en spännande resa för båda. Katrin och Martin höll tät sms-kontakt medan Ville charmade alla på tåget och passade på att åka kana i den enda snöhög som fanns på Gävle station.
Nästa tåg: Ville charmade, Katrin messade. Pinkapaus för Ville i Sundsvall och dags för byte till buss. En kvart innan beräknad ankomsttid till Umeå undrade Martin om de inte borde vara framme snart. Sista minuterna passerade och Martin såg buss 100 rulla in på stationen och folket kliva av. Det vällde in avstigna passagerare genom dörrarna men ingen tjej med pudel sågs till. Så plötsligt steg de genom glasdörrarna! En ordentlig omfamning senare begav de sig alla tre mot Martins lägenhet till fots och tass.
Det blev en ordentlig och välbehövlig promenad genom stan med lite småprat och en otålig pudelvalp. Väl hemma blev det en ordentlig kram utan en klumpig ryggsäck inblandad. Magen kurrade och pizzan bakades medan Ville undersökte lägenheten genom att provsmaka allt som kan tänkas behöva provsmakas.
Pizzan blev en kombo av båda parters favoriter och hade de frågat Ville så hade han velat ha sin pizza med allt och extra allt. Pudelnosen var högt i luften för det luktade ju så mycket godare än hundfoder. Efter maten blev det mer prat och en ordentlig promenad där Ville fick hoppa och leka av sig på fotbollsplanen men att det förekom kramar mellan Katrin och Martin uppmärksammades skarpt. Svartsjukan slog till och Ville skulle minnsann ha sin matte för sig själv!
Väl tillbaka i lägenheten blev det filmkväll med chips och mys i soffan. Den långa resan tog tydligen ut sin rätt och Katrin hade svårt att hålla ögonen öppna. Sen kom första kyssen, sängen kallade och lampan släcktes.
Tänk att mörker kan vara så mysigt…
Kvällarna, eller nätterna, blev sena och när de loggat ut från msn fortsatte pratandet via sms. Dagarna flöt på och så gjorde samtalen. Så kom frågan ”vill du ses?”. Ett snabbt beslut, besök på SJ och biljetter införskaffades. En vecka efter första mailet var Katrin och pudeln Ville på väg till Umeå. Vid den tiden var Ville en sex månaders valp som aldrig åkt tåg innan och det blev en spännande resa för båda. Katrin och Martin höll tät sms-kontakt medan Ville charmade alla på tåget och passade på att åka kana i den enda snöhög som fanns på Gävle station.
Nästa tåg: Ville charmade, Katrin messade. Pinkapaus för Ville i Sundsvall och dags för byte till buss. En kvart innan beräknad ankomsttid till Umeå undrade Martin om de inte borde vara framme snart. Sista minuterna passerade och Martin såg buss 100 rulla in på stationen och folket kliva av. Det vällde in avstigna passagerare genom dörrarna men ingen tjej med pudel sågs till. Så plötsligt steg de genom glasdörrarna! En ordentlig omfamning senare begav de sig alla tre mot Martins lägenhet till fots och tass.
Det blev en ordentlig och välbehövlig promenad genom stan med lite småprat och en otålig pudelvalp. Väl hemma blev det en ordentlig kram utan en klumpig ryggsäck inblandad. Magen kurrade och pizzan bakades medan Ville undersökte lägenheten genom att provsmaka allt som kan tänkas behöva provsmakas.
Pizzan blev en kombo av båda parters favoriter och hade de frågat Ville så hade han velat ha sin pizza med allt och extra allt. Pudelnosen var högt i luften för det luktade ju så mycket godare än hundfoder. Efter maten blev det mer prat och en ordentlig promenad där Ville fick hoppa och leka av sig på fotbollsplanen men att det förekom kramar mellan Katrin och Martin uppmärksammades skarpt. Svartsjukan slog till och Ville skulle minnsann ha sin matte för sig själv!
Väl tillbaka i lägenheten blev det filmkväll med chips och mys i soffan. Den långa resan tog tydligen ut sin rätt och Katrin hade svårt att hålla ögonen öppna. Sen kom första kyssen, sängen kallade och lampan släcktes.
Tänk att mörker kan vara så mysigt…
Kommentarer
Postat av: Hanne
Tänkte önska er all lycka med den nya bloggen. En dag kommer jag begära en längre redogörelse men under tiden duger den här gott =).
Tackar för den fina länkningen.
kramar
Trackback
