Snödagen
Idag är en sån dag då jag längtar massvis efter Martin. Umeå är ju så fruktansvärt långt bort. Men snart är han där han ska vara, hos mig. =) Då ska vi hitta på massa skoj!
När jag och Ville vaknade i morse så låg vi och drog oss ett tag innan vi gick ut. Blev ganska överraskade när vi såg all snö. Ville blev överlycklig och hoppade och skuttade och jag tänkte att det får bli bus i snön idag. Satt och åt min frukost och spanade ut över parkeringen som vanligt (låter som jag har en väldigt tråkig utsikt, men så jätteilla är det inte). Såg alla insnöade bilar och hur ägarna en efter en kom ut och försökte på olika sätt leta fram sina bilar. Mycket roande att titta på när man vet att det enda man eventuellt skulle kunna kalla min bil står i ett garage hemma hos mamma och pappa. =)
Men man blir förvånad över människor en sån här dag. Någon som kört fast försökte komma loss genom att gasa för fullt, vilket bara resulterade i att hjulen grävde sig ner ännu mer i snön. En gammal herre började med att backa ut bilen mitt på parkeringen för att sedan kliva ut och borsta bilen ren från snö. Tur att det bara var snön som tog emot bakom bilen så det inte var ett barn han backat på när han inte såg något.
Jag och Ville var glada att vi använde oss av fötter och tassar för att komma fram, mycket lättare. Kopparstaden (vår hyresvärd) plogade upp gångvägar och cykelbanor, vilket är väldigt imponerande och det första positiva de gjort under min tid som hyresgäst. Men varken vägar eller parkeringsplatser plogades upp, så för en gångs skull prioriterades vi utan bil. =)
Jag och Ville bestämde oss för att upptäcka en ny del av världen. Vi gick en bit uppåt vägen och svängde sedan av in i skogen. Knädjup snö är ett paradis för en pudelpojke, men jobbigt för hans mamma. Vi hade kul iaf, hoppade och skuttade i snön och pulsade en bra bit in i skogen. Ville fick givetvis vara lös men höll sig nära mig så jag inte skulle försvinna. Det var väldigt fint med helt orörd snö och en lyckligt skuttande Ville. Jag blir så glad av att se honom. En sån här dag känns det tråkigt att behöva koppla honom, men det är inte alla som tycker en lös pudel är lika roligt som Ville tycker. Jag själv blir ju stel som en pinne när jag möter en lös hund. Numera är det inte för min egen skull, nu har mina modersinstinkter satt fart. Blir ju rädd att något ska hända Ville och det är inte alla som inser att de faktiskt inte har världens snällaste hund.
Vi hade iaf en riktigt mysig promenad i skogen och det var synd att jag inte hade med mig kameran. När vi kom hem tänkte jag " Imorn åker all päls av" på grund av all snö som satt fast på Villes ben och tassar. Men när han torkat lite och kom och la huvudet i mitt knä tänkte jag "nej, jag kan inte klippa bort den här gosiga pälsen". Vi får se hur det blir, klipptid bokad imorn iaf.
/Katrin
När jag och Ville vaknade i morse så låg vi och drog oss ett tag innan vi gick ut. Blev ganska överraskade när vi såg all snö. Ville blev överlycklig och hoppade och skuttade och jag tänkte att det får bli bus i snön idag. Satt och åt min frukost och spanade ut över parkeringen som vanligt (låter som jag har en väldigt tråkig utsikt, men så jätteilla är det inte). Såg alla insnöade bilar och hur ägarna en efter en kom ut och försökte på olika sätt leta fram sina bilar. Mycket roande att titta på när man vet att det enda man eventuellt skulle kunna kalla min bil står i ett garage hemma hos mamma och pappa. =)
Men man blir förvånad över människor en sån här dag. Någon som kört fast försökte komma loss genom att gasa för fullt, vilket bara resulterade i att hjulen grävde sig ner ännu mer i snön. En gammal herre började med att backa ut bilen mitt på parkeringen för att sedan kliva ut och borsta bilen ren från snö. Tur att det bara var snön som tog emot bakom bilen så det inte var ett barn han backat på när han inte såg något.
Jag och Ville var glada att vi använde oss av fötter och tassar för att komma fram, mycket lättare. Kopparstaden (vår hyresvärd) plogade upp gångvägar och cykelbanor, vilket är väldigt imponerande och det första positiva de gjort under min tid som hyresgäst. Men varken vägar eller parkeringsplatser plogades upp, så för en gångs skull prioriterades vi utan bil. =)
Jag och Ville bestämde oss för att upptäcka en ny del av världen. Vi gick en bit uppåt vägen och svängde sedan av in i skogen. Knädjup snö är ett paradis för en pudelpojke, men jobbigt för hans mamma. Vi hade kul iaf, hoppade och skuttade i snön och pulsade en bra bit in i skogen. Ville fick givetvis vara lös men höll sig nära mig så jag inte skulle försvinna. Det var väldigt fint med helt orörd snö och en lyckligt skuttande Ville. Jag blir så glad av att se honom. En sån här dag känns det tråkigt att behöva koppla honom, men det är inte alla som tycker en lös pudel är lika roligt som Ville tycker. Jag själv blir ju stel som en pinne när jag möter en lös hund. Numera är det inte för min egen skull, nu har mina modersinstinkter satt fart. Blir ju rädd att något ska hända Ville och det är inte alla som inser att de faktiskt inte har världens snällaste hund.
Vi hade iaf en riktigt mysig promenad i skogen och det var synd att jag inte hade med mig kameran. När vi kom hem tänkte jag " Imorn åker all päls av" på grund av all snö som satt fast på Villes ben och tassar. Men när han torkat lite och kom och la huvudet i mitt knä tänkte jag "nej, jag kan inte klippa bort den här gosiga pälsen". Vi får se hur det blir, klipptid bokad imorn iaf.
/Katrin
Kommentarer
Trackback
