kruskarla

Idag såg jag ju något riktigt lustigt utanför ica. Jag kopplade Ville vid ena kroken som finns utanför, när jag sedan är på väg in genom dörrarna slänger jag en blick på andra sidan om ingången. Jag trodde inte mina ögon när det satt en kanin kopplad vid en bänk där. =) Jag reagerade inte riktigt förrän jag kommit in i affären. Och tänkte inte tanken att jag skulle ta ett kort förrän jag stod i kassan på vägen ut. Jag har ju numera en ny mobil med kamera, flashigt för att vara Katrin. Men en kanin! =) Vem tar med sig kaninen till ica? Ett litet barn som ska köpa lördagsgodis kanske? Jag ler vid tanken, klart kaninen ska få gå på promenad den med! När jag var "liten" hade jag mitt marsvin i koppel, men jag skulle aldrig lämna honom utanför ica, för han kunde krypa ur sin lilla sele. Men det här var nog en väluppfostrad kanin, den satt så fint och såg sig omkring. Kan en kanin gå en promenad till ica så kan nog Ville börja tävla i höjdhopp. Det är sjukt vilken hejare på att hoppa han är. Och han är precis som ett litet barn som springer och tar fart för att sen slänga sig ut i den lösa snön. Det är så roligt!! =)

Idag har jag gjort lite nytta, tycker jag. Har tömt kartongen som stått ihoppackad sen jag flyttade från Kristianstad. Och så har jag fixat till lite på skrivbordet och upptäckt att jag har två hålslagare. En svart och en vit. Kan ju vara bra att ha, för de slits ju så grymt snabbt. Har ju säkert haft slut på ett hundratal hålslag under mitt liv... eller nåt.. Jag fick dessutom hjälp av pappsen att sätta upp spegeln i hallen. Skönt att få det gjort. 

Ville har även han fått sin dagliga omvårdnad, en promenad med "gå fint"- träning, som vi alltid tränar när vi är ute och går och som oftast funkar bra så länge vi inte möter andra hundar. I morse var han väldigt duktig och satt kvar när vi mötte en kille med två hundar, varav den ena en liten valp. Men om man ser att en person säger åt sin hund att sitta och den jobbar för fullt med att hålla hundens uppmärksamhet, kan man inte då korta kopplet till sin egen hund så den inte når fram till den sittande hunden? Sånt gör mig irriterad, kan man inte ha kontroll över två hundar så ska man inte skaffa en till heller. Tänk om Ville varit en agressiv hund och det var därför jag satt honom ner vid sidan? Tur att han inte är det. =) Världens snällaste hund som bara är lite klumpig ibland. :D Resten av Ville-omvårdnaden bestod av tandborstning och lite kloklippning och såklart bus och lek.

Nu har Martin kommit till Sverige igen, efter lite äventyr, men det får han berätta själv om.

/Katrin

Något som jag gjorde mycket på högstadiet var att skriva ner låttexter. Det är avkopplande på något sätt. Så här kommer ett smakprov på en Katringrej. =)

"Nu står jag stark igen
jag känner att jag vet
nu vill jag ge dig mer

Jag vet var gränsen går
dit vill jag alltid nå
för tid och evighet

Jag ville alltid dit
så är det i mitt liv
allt eller ingenting

Ååå, kom till mig
för jag brinner inför dig
ååå, kom till mig
du ska få allt jag kan ge
Nu står jag här
jag står här inför dig

Min vilja är av stål
den smiddes av dom ärr
som visar vad jag tål

Och jag ska skydda dig
med all den kraft jag har
om nånting hotar dig

Jag ville alltid hit
nu är det bara vi
allt eller ingenting

Ååå kom till mig
för jag brinner inför dig
ååå kom till mig
du ska få allt jag kan ge

jag vill visa dig just den man jag vill vara
jag vill älska med all den kraften jag har

Ååå kom till mig
för jag brinner inför dig
ååå kom till mig
du ska få allt jag kan ge
nu står jag här
jag står här inför dig"

Katrin gillar Nordman :D

Var bara tvungen... Ville sover väldigt konstigt.







Jag blir lika road varje gång av hans sovställningar. =)

Nu är det sisomså... att jag och mina fyra syskon (bli inte förvånad om jag ibland säger att jag har två, för det har jag) ska åka Stafettvasan nästa fredag. Jag blev sjuk innan jag åkte upp till Martin och har börjat känna mig någorlunda frisk för några dagar sen. Hur gör man för att extremt snabbt komma i toppform och dessutom få bra skidteknik? Det är svårt va?

När jag var liten åkte jag klassiskt, sen började jag med skidorientering och då åker man skejt. Så innan jag var i den åldern då man börjar lära sig lite skidteknik så hade jag skaffat mig mina första skejtskidor och sålt de klassiska. Sen tävlade jag i skidorientering ett antal säsonger och hade ingen anledning att skaffa mig ett par klassiska skidor. Men så plötsligt kom dagen då jag och hel- och halvsyskonen bestämde att vi skulle åka stafettvasan 2008. Jag bodde då i Skåneland och hade ingen möjlighet att kunna träna skidåkning där. Jag åkte 6 km när jag hälsade på i Falun innan den stora dagen då jag åkte min sträcka på 9 km. Pjuh! Då hade jag en icke fungerande rygg och skulle aldrig mer åka skidor. Så var det en dag nån vecka innan fars dag förra året, någon av syskonen frågade om jag ville vara med i laget "Börjes ungar" igen. "Ja, vad kul!" tyckte jag och pappsen fick en uppskattad fars dag present. Det känns mycket bättre i år, ingen ond rygg och något bättre grundkondition. Och jag har åkt skidor några gånger i år iaf. Men plötsligt är tävlingen så nära, jag som skulle träna massvis innan...

I vilket fall så är det en väldigt kul grej och jag hoppas det blir tradition. Förra gången så hade inte vi syskon träffats samtidigt på säkert 10-15 år. De två äldsta, halvsyskonen, är mycket äldre än oss tre småttingar, men alla är vi uppväxta på skidor iaf. Och pappa Börje är ju givetvis stolt lagledare och serviceteam för "Börjes ungar". Det bästa är att det mest går ut på att ha roligt. =) Och vi är grymt roliga i min släkt! Särskilt jag, fast det är ju inget jag skryter om. ;)

Anledningen till att jag sitter här och skriver massa ointressant är nog för att jag inte vill göra någon nytta idag. Lite lat måste man få vara också. Imorn ska jag ju åka skidor för bövelen! Måste ladda inför det!

Från skidprat till något heeelt annat! En taklampa! =) Jag köpte en lampa för x antal dagar sedan. Behövde bara sätta i kontakten i taket så skulle spektaklet lysa. Trodde jag. Men icke då. Något felkopplat så jag ringde bovärden och han kom hit på ett kick (eller iaf efter tre dagar) och mixtrade lite och poff så lyste det! Strålande! Så nu kan ingen klaga på att jag inte har en taklampa i vardagsrummet, minnsann! Nu är det bara alla andra lampor som behöver fixas, av någon anledning så slutade massa lampor fungera helt plötsligt. Det sa poff i köket, skrivbordslampan sa god natt, ena lampan i hallen somnade, sänglampan slutade fungera och julstjärnan släkte jag själv. Men lampan i klädkammaren saknar sin kupa också. Tur att jag har nya batterier i min pannlampa, den ligger tillgängligt på vardagsrumsbordet. =) Och då undrar du "varför har man en pannlampa på vardagsrumsbordet?" Jo, för att man ska se ordentligt när man klipper klorna på vovven! Minnsann!

Om du nu har läst hela det här inlägget så vore det ju underbart om du vill berätta varför. Vem vet, är det uppskattat så kanske det dyker upp mer av Katrins ordbajseri! :D

Min taklampa och min hund, dagens två viktigaste ting. =)

Det är inte bara jag som är ute och tränar med min lille valp. Kom ikapp ett ekipage med en skällande och hoppande hund, strax innan jag kom ikapp dom så vände de så vi möttes. Jag såg att de försökte träna bort hoppandet de med, så jag och Ville väntade in dem en bit fram. Jag sa åt Ville att sitta och stanna kvar. Han var väldigt duktig en stund, men det var väl lite väl provocerande när den andra hunden försökte ta sig fram till Ville. Då kunde han inte låta bli att hoppa lite han med. De andra frågade om de fick gå förbi en gång till och jag sa att det var bara bra eftersom vi också tränade på det. Då var inte Ville fullt så duktig, men jag hade ju ingen bra belöning med mig heller... Det är så lätt att glömma... Men sen var han så duktig och gick fint och utan att dra särskilt mycket. =) Ganska stolt över oss är jag, vi jobbar på bra. =) Han är mycket bättre på att komma på inkallning också och det är så underbart! Vill ju kunna släppa honom lös också.

Idag var jag ju på kurs genom jobbet. Jag fattar fortfarande inte vad jag skulle dit och göra. Det var en kurs för att jag sen ska kunna gå en annan kurs. Den varade i 3,5 timme och skulle vara för de med datavana. Jag fick ett användarnamn och fick bestämma lösenord. Sen fick vi lära oss hur man skriver ett mail, hur man ändrar färgen på mailet, hur man skapar en kontaktlista... Och jag kommer inte ha nån som helst användning för det där i mitt jobb. Dessutom trodde jag att alla med datavana redan kan det där. Eller innebär datavana att man har sett en dator förr och kanske till och med rört den? Tycker det är tragiskt att kommunen lägger pengar på att betala lön för mig i 3,5 h, när jag kunde fått den infon jag behövde på 20 minuter. Och så klagar de på att det är så ont om pengar i kommunen. Då kunde de väl frågat innan vilka som behöver lära sig skriva mail och ha en kurs för dom istället. Men jag är glad att jag får lön för det iaf, extra pengar är alltid roligt!

Dagarna har gått relativt snabbt ändå, nu är det inte många dagar tills Martin är här. =)

/Katrin

Idag har vi varit i Flauchau och åkt hela dagen. Kom nyss tillbaka med skidbussen och sitter nu i solen på balkongen en stund och skriver med ett glas gott som sællskap.
Idag hade vi med en bekant till familjen Nielsen. Rubi agerade privat guide idag och visade oss till ett helt otroligt offpist-område dær vi tillbringade en hel del tid i løssnøn och trænade på lite mer avancerad åkning. Idag pressade man verkligen sin græns vad gæller førmågan att læsa linjer och backarna och det blev några minnesværda åk.
Efter en lunch på ett av værdshusen på toppen av Flying Mozart och Rote achter så tog vi några riktigt långa åk ner.
Idag var vi dem som folk tittade avundsjukt på från liften. Alla imponerade med fin åkning och bra teknik idag trotts trøtta ben och trøtta kroppar.

Om en stund ska vi bege oss upp till Wasserwelt och bada och slappna av lite i bubbelpool och utomhuspoolen i kontrast mot snøn innan det blir middag hær hemma. Inatt åker Allan och Tim till Danmark igen och sista dagen blir det bara vi svenskar kvar innan vi åker på lørdag førmiddag.
Om vædret ær fint så står striden om morgondagens åkning mellan Zauchenzee eller Flachau. Offpist eller branta och långa backar...hmmm valet ær svårt.

// Martin

Idag har varit en sådan dag då vædret var på vår sida.
Solen strålade mot oss och det var riktigt gott att vara ute i backarna. Dagen tillbringades i Zauchenzee.
Zauchenzee ær ett av de bæsta stællen jag har varit på vad gæller skidåkningen.
Många och långa backar i olika svårighetsgrader och massor med løssnø!
Igår snøade det i Wagrain nått så kopiøst. Stundtals gick det inte att se något nær man førsøkte åka.
Så vi har blivit bjudna på mycket nysnø och løssnøåkning.

Nu ær det två dagar kvar att åka på och på lørdag åker vi till Klagenfurt och åker hem till Sverige igen.
Efter ett par dagar i Lindesberg bær det av till Falun och æntligen till Katrin och Ville.

Imorgon ska vi till Flachau och åka Die rote achter och Flying Mozart. Då vi ska vara dær tidigt på morgonen nær liftarna øppnar så ska vi stå upp tidigt och åka med skidbussen några minuter. Dock lønar det sig då vi får backarna i princip tomma och då bjuds det på några fina carving-åk innan allt folk kommer ut i backen. Troligtvis ska vi på WasserWelt imorgon efter skidåkningen och bada och slappna av en stund. Kroppen ær ganska trøtt efter några dagars åkning.
Idag blev det riktigt många bilder på digitalkameran.

Det skulle kunna vara ænnu bættre om du var hær Katrin! Du hade ælskat detta. jag saknar dig men snart ses vi. Inte ens en vecka kvar nu. Dessutom ska vi ju snart till Marocko!
Idag var sikten helt klar och man såg bergstoppar øverallt. Utsikten får en att stanna upp och bara stå och titta. Jag skulle vilja åka hit på sommaren och vandra i bergen.

Under lunchpausen så tyckte Tim att det var en god idé att hoppa ut i løssnøn utanfør restaurangen och det hela sluta med att vi fick græva ut honom och få loss honom från en gran som han fastnade i. Det blev ett gott skratt nær vi såg honom hænga i granen med ett ben om var sida om stammen med 2 meter snø runt sig!

Kvællen førdrevs i lægenheten dær det lagades mat. Martin med medhjælpare bjød på lasagne och spaghetti och carbonara med sallad och andra tillbehør. En riktig hit!
Veckans enda bekymmer ær Martins mage som inte vill vara med. Att få en krånglande mage redan andra dagen på semestern var ju inte det man hoppats på direkt men det går ændå. Bara att bita ihop och kæmpa på. Det påverkar inte åkningen men det ær jobbigt att få i sig maten men det ger sig væl.

2 dagar kvar i skidparadiset och hem på lørdag och næsta vecka kommer jag till dig Katrin!

// Martin

Så var man nyligen hemkommen från valpkursen. Det är så kul när man märker att det ger effekt! Gillar verkligen att åka till valpkursen nu, sen en viss irriterande människa har slutat. Det är bara tre valpar med, men det känns helt lagom. =) Och Ville var så duktig idag, trots att det är svårt att koncentrera sig med lekkompisar i närheten. Han brukar bli aldeles till sig när man möter andra hundar. Nu kunde vi gå vanligt förbi kompisarna, men med mycket jobb visserligen. Han kunde även sitta kvar, bredvid de andra hundarna, när jag gick iväg en bit. Sedan ropade jag på honom och han kom som ett skott. Det blir en sån kick. =) Jag och Ville, vi är så bra! Ska anmäla oss till en grundkurs framåt våren också, skönt att kunna få öva tillsammans med andra. Och toppenbra att få tips på saker som man inte alls tänker på. Det är så grymt kul med Ville, vilken tur att jag hittade honom. =)

Och underbart att jag har hittat Martin med! =) Allt blir så mycket roligare när man är kär! Fast nu saknar jag honom tokmycket, känns som det var evigheter sen vi träffades. Men mindre än en vecka kvar. =) Sen får jag behålla honom lääänge, ändå till vi kommer tillbaka från Marocko den 19:e mars. Det ska bli skönt att ha honom här. Det tycker nog Ville med. =)

Imorn ska jag på en utbildning för att kunna gå en utbildning i hur man söker ledigt och rapporterar arbetad tid via datorn. Låter som det skulle vara något riktigt avancerat... Antagligen kommunen som vill vara säker på att vi stackars personliga assistenter verkligen förstår. Eller så ska det bara vara omständigt som allt annat i Falu kommun. Aja, jag får ju lön iaf, så jag är glad.

Nu vill jag ha hem Martin! Fast jag vet att han har det rätt gott i Österrike med. =) 

/Katrin

 

Då var vi framme i Wagrain och har varit ute på værdshuset och ætit.
Flyget kom fram i skaplig tid och att køra længs autobahn gick bra och vi kom fram som beræknat.
Om ni undrar varfør stavningen ser ut som den gør så skriver jag på mina danska slæktingars dator.
Imorgon blir det førsta dagen i backen och vi ær vråltaggade!
Nu skall kvællen bedrivas med Irishs Coffee och annat gott innan det ær sovdags.
Nu ær vi æntligen framme!

// Martin

Det var alltför vackert väder ute idag för att kunna sitta inne hela dagen och plugga så det fick även bli en längre promenad i det vackra vädret. Helt vindstilla och bara ett par minusgrader och strålande solsken. Solen riktigt värmde idag!
Jag började med att gå upp på kullen som finns en bit bort från mitt hus för att titta på utsikten när det var så klart väder och passade på att ta lite bilder. Märks det att jag längtar till skidbackarna i alperna kanske...?



Nästa inlägg med bilder som jag publicerar kommer att vara efter Österrike när jag är hos Katrin och Ville i Falun igen.
Nu är det nedräkning på de sista dagarna och packandet är i full gång. Det är lite trixigt att få med sig saker för en måndag och dessutom både en skidresa och en solresa...men men det går ju dte med. Trist att det är så låga viktgränser på flyget till Österrike.

// Martin

Det blev en fin, men dyr klippning. Blixten var inte så snäll mot lillens ögon...

Jaha då är man inne i den sista vecka i Umeå på ett bra tag. På fredag börjar resan till Österrike!
Börjar med att åka ner till Stockholm och sover hos syster och hennes sambo och tidigt på lördag morgon ska man ta sig ut till Skavsta flygplats och sedan vidare till Klagenfurt och sedan Wagrain Österrike. Vi beräknas anlända till Wagrain till middagstid på lördag. Nu har man ordentlig resfeber och att det varit snöväder här några dagar och vräkt ner nysnö gör det ju inte bättre. Nu vill man ut i de vita backarna i Salzburger sportwelt! Bjuder på några bilder på snön utanför fönstret.



// Martin

Jag har lite beslutsångest inför Villes klippning imorn. Tänkte klippa ner honom för att det är sånt jobb med pälsen, men nyss så hade vi en sån mysig borststund så jag ångrar mig nog. Ingen nerklippning, bara tillfixning. =)
Jag tror han är född till fotomodell. Jag skulle ju ta kort nu när han var så fin och nyborstad. Jag tog en bild, sen bytte han pose, jag tog en ny bild och Ville bytte pose igen. Han är rolig den där filuren. Men sen hade jag väl inte världens bästa förutsättningar för en bra bild... men, men.. alltid något.

Idag är en sån dag då jag längtar massvis efter Martin. Umeå är ju så fruktansvärt långt bort. Men snart är han där han ska vara, hos mig. =) Då ska vi hitta på massa skoj!

När jag och Ville vaknade i morse så låg vi och drog oss ett tag innan vi gick ut. Blev ganska överraskade när vi såg all snö. Ville blev överlycklig och hoppade och skuttade och jag tänkte att det får bli bus i snön idag. Satt och åt min frukost och spanade ut över parkeringen som vanligt (låter som jag har en väldigt tråkig utsikt, men så jätteilla är det inte). Såg alla insnöade bilar och hur ägarna en efter en kom ut och försökte på olika sätt leta fram sina bilar. Mycket roande att titta på när man vet att det enda man eventuellt skulle kunna kalla min bil står i ett garage hemma hos mamma och pappa. =)
Men man blir förvånad över människor en sån här dag. Någon som kört fast försökte komma loss genom att gasa för fullt, vilket bara resulterade i att hjulen grävde sig ner ännu mer i snön. En gammal herre började med att backa ut bilen mitt på parkeringen för att sedan kliva ut och borsta bilen ren från snö. Tur att det bara var snön som tog emot bakom bilen så det inte var ett barn han backat på när han inte såg något.

Jag och Ville var glada att vi använde oss av fötter och tassar för att komma fram, mycket lättare. Kopparstaden (vår hyresvärd) plogade upp gångvägar och cykelbanor, vilket är väldigt imponerande och det första positiva de gjort under min tid som hyresgäst. Men varken vägar eller parkeringsplatser plogades upp, så för en gångs skull prioriterades vi utan bil. =)

Jag och Ville bestämde oss för att upptäcka en ny del av världen. Vi gick en bit uppåt vägen och svängde sedan av in i skogen. Knädjup snö är ett paradis för en pudelpojke, men jobbigt för hans mamma. Vi hade kul iaf, hoppade och skuttade i snön och pulsade en bra bit in i skogen. Ville fick givetvis vara lös men höll sig nära mig så jag inte skulle försvinna. Det var väldigt fint med helt orörd snö och en lyckligt skuttande Ville. Jag blir så glad av att se honom. En sån här dag känns det tråkigt att behöva koppla honom, men det är inte alla som tycker en lös pudel är lika roligt som Ville tycker. Jag själv blir ju stel som en pinne när jag möter en lös hund. Numera är det inte för min egen skull, nu har mina modersinstinkter satt fart. Blir ju rädd att något ska hända Ville och det är inte alla som inser att de faktiskt inte har världens snällaste hund.

Vi hade iaf en riktigt mysig promenad i skogen och det var synd att jag inte hade med mig kameran. När vi kom hem tänkte jag " Imorn åker all päls av" på grund av all snö som satt fast på Villes ben och tassar. Men när han torkat lite och kom och la huvudet i mitt knä tänkte jag "nej, jag kan inte klippa bort den här gosiga pälsen". Vi får se hur det blir, klipptid bokad imorn iaf.

/Katrin

Tamejsjutton! Jag tror jag har kommit på det optimala belöningssystemet. En tub med skinkost! Nu handlar det alltså inte om att belöna mig eller Martin när vi varit duktiga, utan att belöna Ville när han uppför sig som han ska. Visst, folk tittar lite mysko på mig när jag kommer gående med min skinkosttub, men den funkar. Jag behöver inte ta av mig någon vante för att fiska upp en köttbullebit ur fickan och jag slipper bli kladdig om fingrarna. Så himlans bra! Vart har den här idén varit hela mitt liv? Problemet är ju bara var man gör av korken under tiden och man har ju händerna fulla med koppel i vänsterhanden och skinkost i högerhanden. Jag vet att du innerst inne också har funderat över det här hela ditt liv, hur gör man för att inte trycka ut skinkosten av misstag när man behöver plocka upp en hundpåse? Har du något förslag? Kanske ska sy en liten skinkostpåse som jag kan hänga fast i byxorna?
Detta tål att tänkas på... Jag räddade din kväll, helt gratis!

Jag får känslan av att detta är ett sånt tillfälle då Martin skulle tittat på mig och säga något i stil med "du är knäpp". Men jag anser att detta är ett mycket viktigt blogginlägg. Kanske sitter någon där ute i stora vida internetvärlden och trycker på skinkosttubslösningen.

/Katrin

Som Katrin nämde i föregående inlägg så har jag gått och blivit krasslig.
Efter ett par dagar med feber så börjar man piggna till igen men hostan sitter tyvärr kvar om än något mildare.
Jag hoppas verkligen den hinner försvinna till nästa vecka när jag ska till Österrike och åka skidor.
Danskarna åkte till Österrike i eftermiddags och ska vara där en vecka innan vi från svenska sidan kommer på Alla hjärtans dag (ja jag och Katrin ska fira på annat sätt en annan gång).
Det blev tomt här när Katrin och Ville åkte hem igen men jag får ju se dem snart igen när jag kommer tillbaka från Österrike.
Just nu går man bara och väntar och fördriver dagarna med plugg tills det blir dags att åka på skidsemester.
Bara en vecka kvar nu!

// Martin

Så har man varit i Umeå några dagar. Jag och Ville tog tåget upp förra torsdagen och åkte hem igen i onsdags. Innan vi åkte upp låg jag sjuk så jag drog med mig bacillerna till Martin. Den stackarn blev sjukare än jag var så det blev ett gäng dagar då vi mest tog det lugnt.
Men lite saker hittade vi på iaf. Lagade mat tillsammans som vanligt. Den där männskan har fått mig att gilla matlagning. =) Vi bjöd Martins kompisar Caroline och Pär på middag en kväll och en annan kväll träffade vi min kompis Johanna och åt middag med henne. En dag när Martin kände sig piggare tog vi en långpromenad och hade med oss fika. Lagade nyponsoppa vid sjön och knaprade ballerinakex medan Ville fick pudelfnatt och sprang runt, runt och hoppade och skuttade. Man blir inte annat än glad över att se honom så lycklig. :D
Det blev en vecka med massa mys och kärlek. =)